Idag kom iFORM ut med sitt nionde nummer för året. På sidan 78 finns det en intervju med mig och jag beskriver lite om hur jag ser på hälsa, myter, vikt och motivation.
Själva intervjun varade en dryg timme och det måste ha varit ett jättejobb för reportern Susanne att sammanställa texten med tanke på hur snabbt jag pratar och hur ofta jag byter ämne. 🙂
Det jag försökte få fram under intervjun är ungefär att det gäller att komma på varför man vill göra en förändring som ska leda till bättre hälsa. Har man kommit på det, och kan intala sig själv att det är viktigt att nå sitt mål, orkar man bita ihop även de dagar det känns extremt motigt.
Man behöver heller inte göra stora förändringar på en gång för att få hälsoeffekter. Man måste få ha kvar sina laster, men inte falla för frestelsen varje dag. Älskar man att ta en bulle till kaffet kanske man får ta och längta fram till helgen med att äta den.
Jag har själv gjort en resa från att vara väldigt otränad till att plötsligt ha sprungit ett par maratonlopp.
Den 2:a juli 2011 började jag löpträna på riktigt. Jag köpte min första träningsklocka med GPS och pulsband. Jag lånade ett mål från någon jag hörde på radio – jag skulle ta mig ut och springa 100 gånger på ett år. Sträckan och hastigheten spelade ingen roll, men jag skulle klara 100 gånger. Det blev 126 gånger och jag blev överlycklig! Jag hade fått in en rutin och även om det inte kändes roligt alla gånger minskade motståndet att ge sig ut, även om vädret var obehagligt.
Springår två satte jag målet att öka distansen och springa 80 mil, det blev 100!
Springår tre och fyra sprang jag Stockholm Marathon, jag som alltid sagt att jag inte kunde springa. Hur det gick till har jag ännu inte förstått men man klarar uppenbarligen betydligt mer än man tror!
Nu är det bara en månad kvar till springår fem börjar, underbart!
//Maria